Reportage

Gunilla Kjellsson

DelaShare on FacebookEmail this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedIn
Livsmedel

» Ladda ner presentation här

Gunilla Kjellsson, ordförande för LRF Västernorrland, kommer på landsbygdskonferensen att tala under rubriken Strategi för tillväxt i livsmedelsproduktionen skapar tillväxt på landsbygden. Vi kontaktade henne för att få höra mer om hennes jobb på LRF.

Du skriver i en krönika på LRF:s hemsida att mycket av ert arbete inte är känt. Vad tänker du främst på då?

Dels är LRF väldigt brett i sitt arbete, så allt syns inte utåt, men det jag tänkte på var nog främst våra förebyggande insatser. Mycket av vårt arbete går ut på att förhindra försämringar, och just det jobbet syns inte utåt eftersom många försämringar aldrig sker tack vare LRF.

Hur ser en vanlig dag ut för dig som ordförande?

Man ska alltid finnas till hands och en vanlig dag hanterar jag till exempel olika frågeställningar från medlemmar. Nu i veckan har det gällt ledningsrätt. Många bygger vindkraftverk nu och får hyfsat bra betalt för områdena där själva parkerna finns, men för att frakta den här värdefulla energin söderut krävs ledningsgator, och man får inte bra betalt för den marken. Det blir en snedfördelning, hur lite den marken värderas gentemot parkerna. Vindkraftverk är jättebra, men man har inte tänkt hela vägen.

Vad har du för bakgrund och hur kom du in i dessa sammanhang?

Jag blev LRF-medlem när jag och min man köpte en fastighet 1992 och sedan dess har jag alltid varit medlem och förtroendevald, men på det lokala planet, tills jag blev vald till ordförande. Som enskild ägare till skog och mark måste man ha någon att hålla i handen, för det är omöjligt att läsa in sig på allt och som markägare har man lite att säga till om när marken tas i anspråk. Man behöver stöd i dessa frågor.

Vilka är de viktigaste frågorna ni arbetar med just nu i Västernorrland?

En sak som vi har på bordet nu är vägslitageavgift, som kan komma att påverka Norrland oerhört när det gäller livsmedel, skogsnäring och mycket mer. Vi har försökt arbeta emot det hela tiden, men denna fråga har kommit och gått, kommit och gått i flera år. Jag är dock optimistisk. Men i det stora hela är dessa punkter de viktigaste just nu:

* Påverkansarbete, att ständigt och jämt peka på det orimliga i vissa regelverk när man träffar politiker och myndigheter. Att inte försämra förutsättningar, till exempel när det gäller vägslitageavgifter.

* Stödområden i Sverige – kartan har ritats om och bitvis blivit väldigt fel.

* Regional livsmedelsstrategi – vi har ingen nationell sådan, men däremot har vi en i länet. Det finns en otrolig potential att tillhandahålla livsmedel inom länet. Alla kommuner tycker inte att närproducerat är så glädjande när det finns stora leverantörer som kan leverera allt, massproducerat, men i exempelvis Kramfors, Sollefteå och Härnösand lägger man stor energi på att hitta lösningar för lokalproducerad mat och det finns en tydlig vilja och inriktning i det de gör. De som har kvar riktiga kök inom skola, vård och omsorg kan ta in mer närproducerat.

* Offentlig upphandling – att fler svarar på upphandling och inte låter bli för att det känns krångligt.

* En annan viktig fråga är den fortsatta avvecklingen av mjölkgårdar. Om den inte hindras kommer vi att tappa både mjölk- och köttproduktion och i våra områden har vi mark som lämpar sig mycket väl för det. Det kan gå att i framtiden ha nya alternativ för odling, men vi är inte där än, även om vi måste tänka nytt även när det gäller de traditionella näringarna. Det går inte att tro att allt går att konservera. Det är inte historien som kommer att ta oss till framtiden.

Intervju: Maria-Thérèse Sommar

DelaShare on FacebookEmail this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedIn